Bloggen om Jerry

Glapp i kontakten

Ibland undrar jag verkligen om Jerry har en hjärskada, han fick kanske lite syrebrist vid födseln. Nu på eftermiddags prommisen så skulle jag somvanligt träna inkallning. Hade med mig nytt gott godis och klickern. Han lyssnar jättebra ända tills han hörde något som pep till i skogen. Efter det var det som att öronen ramlade av (skumt). Han får ofta såna där ryck nuförtiden då han inte hör alls vad man säger spelar ingen roll vad man lockar med för godis så skiter han i det.

Eftersom det inte är någon ide att tjata på honom så stoppade jag undan godiset och klickern och tog på honom kopplet och promenerade bara. Men då vi kom närmare hemåt igen så släppte jag lös honom och då fungerade öronen igen. Konstigt! Vi busade en stund på lägdan medans solen gick ned. Sen gick vi in för det blev sååååå kallt!


Jerry sitter och tittar på solnedgången!

Tjeeena på er!! va skoj med en kompis som säger majoo=) det har mina vovvsar i Kristinehamn. En av dom hyeter Mirre o är 19 år. Han är inte så kul o leka med men en tjejkisse som heter Amber älskar att reta dom. Det här med att ha döva hundar (som du skrivit om) drabbas jag av oxå. Eddi är i en hemskt trölig tid. Dels äre löptikar som bor vid oss som satt griller i flera hanhundar som vi snackat med. Igår hade han tagit sig friheten att kliva upp på bordet o slicka på "morfars" tallrik som han glömt på bordet då han var "utom synhåll". Sen är han logom disträ då vi är ute och går. Ja lite överallt=) Loke ska vi inte snacka om. Han river ut papperskorgen om man inte barrikerar dörren och gör allt i molelykstora bitar. gissa OM jag väntar på att få ta honom på bar gärning!!! Sköt om er massa i höstrusket!! Kramar